DIAKONEN öppnar templets dörr, släpper in församlingen, och tar sin plats mellan det lilla altaret och fonten. (Det bör finnas en dörrvakt som sköter insläppet.)

DIAKONEN går fram och bugar framför den öppna helgedomen där Graalen är upphöjd. Han kysser Lagens Bok tre gånger, öppnar den och placerar den på överaltaret. Han vänder sig västerut.

DIAKONEN:

Gör vad du vill skall vara Lagens hela. Jag förkunnar Ljusets, Livets, Kärlekens och Frihetens Lag i IAOs namn.

FÖRSAMLINGEN:

Kärlek är lagen, kärlek under vilja.

DIAKONEN går till sin plats mellan rökelse-altaret och fonten, står mot öst och visar steget och tecknet för en Man och en Broder. Alla upprepar.

DIAKONEN OCH ALLT FOLK:

Jag tror på en hemlig och outsäglig HERRE; och på en Stjärna i Stjärnors Sällskap av vars eld vi skapas, och till vilken vi skall återvända; och på en Fader av Liv, Mysterium av Mysterium, i Hans namn CHAOS, Solens ende viceregent på Jorden; och på en Luft, näringsgivaren för allt som andas.

Och jag tror på en Jord, allas vår Moder, och på en Livmoder i vilken alla människor skapas, och i vilken de skall vila, Mysterium av Mysterium, i Hennes namn BABALON.

Och jag tror på Ormen och Lejonet, Mysterium av Mysterium, i Hans namn BAPHOMET.

Och jag tror på en Gnostisk och Katolsk kyrka av Ljus, Liv, Kärlek och Frihet, vars Lags Ord är THELEMA.

Och jag tror på Helgonens Förbund.

Och, liksom kött och dryck förvandlas i oss dagligen till andlig näring, tror jag på Mässans Mirakel.

Och jag bekänner ett Visdomens Dop, varigenom vi uppnår Inkarnationens Mirakel.

Och jag bekänner mitt liv som ett, individuellt och evigt, som var och är och kommer att vara.

AUMGN. AUMGN. AUMGN.

Barnet kommer in med karet och saltet. JUNGFRUN komer in med Svärdet och Fatet. Barnet kommer in med rökelsekaret och rökelsen. De står mot DIAKONEN och faller i linje från utrymmet mellan de två altaren.

JUNGFRUN:

Hälsningar från Jord och Himmel!

Alla gör Magikerns Hälsnings-tecken, med DIAKONEN visandes.

PRÄSTINNAN, med det negativa barnet till vänster och det positiva till höger, går upp på Högaltarets steg. De väntar på henne nedanför. Hon placerar Fatet framför Graalen. Efter att ha tillbett det, går hon ned med barnen följande sig, det positiva direkt efter, rör hon sig ormlikt 3,5 cirklar i Templet. (Medsols runt altaret, motsols runt fonten, medsols runt altaret och fonten, motsols runt altaret och sedan till Graven i Väster.) Hon drar sitt Svärd och drar därmed ned Slöjan.

PRÄSTINNAN:

Med Järnets + makt, säger jag åt dig, Res dig. I vår Herre + Solens namn, och i vår Herre + ... så att du kan skänka dygderna till Församlingen.

Hon stoppar ned svärdet.

Prästen kommer ut från Graven och håller lansen med båda händerna, höger över vänster, mot sitt bröst, och tar de tre första regelrätta stegen. Han ger sedan lansen till PRÄSTINNAN och visar de tre strafftecknen.

Han knäböjer sedan och dyrkar lansen med båda händerna.

PRÄSTEN:

Jag är en människa bland människor.

Han tar lansen igen och sänker den. Han reser sig upp.

PRÄSTEN:

Hur skulle jag kunna vara värdig att skänka dygderna till Församlingen?

PRÄSTINNAN tar vattnet och saltet från barnet, och blandar dem i fonten.

PRÄSTINNAN:

Låt Jordens salt förmå Vattnet att bära det Stora Havets dygd. (Hon knäböjer.)

Moder, må du tillbes!

Hon återvänder till väster. + på PRÄSTEN med öppen hand, på pannan, bröstet och kroppen.

Må PRÄSTEN vara ren i kropp och själ!

PRÄSTINNAN tar rökelsekaret från barnet och placerar det på det lilla altaret. Hon sätter rökelse i det.

Låt Elden och Luften göra Världen ljuv! (Hon knäböjer.)

Fader, må du tillbes!

Hon återvänder till väster, och gör + med rökelsekaret framför PRÄSTEN, tre gånger som tidigare.

Må PRÄSTEN vara glödande i kropp och själ!

Barnen tar tillbaka sina vapen då de är använda.

DIAKONEN hämtar nu den konsekrerade särken från Högaltaret och för den till henne. Hon klär PRÄSTEN i hans särk av scharlakan och guld.

PRÄSTINNAN:

Må Solens flamma vara din strålglans, O du SOLENS PRÄST!

Diakonen hämtar Kronan från Högaltaret.

Må Ormen vara din krona, O du HERRENS PRÄST!

Knäböjande tar hon lansen mellan sina öppna händer och för dem upp och ned längs skaftet elva gånger mycket varsamt.

Må HERREN vara närvarande bland oss!

Alla visar hälsningstecknet.

FOLKET:

Så må det bli!

PRÄSTEN:

Dig som vi därför tillber kallar vi också in.

Med den lyfta lansens makt!

Han höjer lansen. Alla upprepar hälsningstecknet. PRÄSTEN tar PRÄSTINNAN vid hennes högra hand med sin vänstra, hållandes lansen rest.

PRÄSTEN:

Jag, PRÄST och KONUNG, tar dig, Jungfru ren utan fläck; Jag höjer dig; Jag leder dig till Öster; Jag sätter dig på Jordens höjdpunkt.

Han sätter PRÄSTINNAN på altaret. DIAKONEN och barnen följer efter i ordning.

PRÄSTINNAN tar Lagens Bok, återtar sin plats, och håller den öppnad på sitt bröst med båda händerna, skapandes en nedåtriktad triangel med tummar och pekfingrar. PRÄSTEN ger lansen till DIAKONEN, tar karet från barnet och skvätter på PRÄSTINNAN, görandes fem kors; panna, axlar och lår. PRÄSTENS tumme är alltid mellan hans pek- och långfinger då han inte håller lansen.

PRÄSTEN tar rökelsekaret från barnet och gör fem kors som tidigare. Barnen sätter tillbaka sina vapen på respektive altare. PRÄSTEN kysser Lagens Bok tre gånger. Han knäböjer i tillbedjan med sammanförda händer, knogarna mot varandra och tummarna som tidigare. Han reser sig och drar slöjan över hela altaret. Alla reser sig och står i givakt.

PRÄSTEN tar Lansen från DIAKONEN och håller den som tidigare, som Osiris eller Pthah. Han går runt templet tre gånger, följd av DIAKONEN och barnen liksom tidigare. (Dessa håller sina armar korsade på bröstet då de inte använder sina händer.) Vid det sista varvet lämnar de honom och går till platsen mellan fonten och det lilla altaret, där de knäböjer i tillbedjan, med händerna förenade flata mot flata och ovanför huvudet. Alla imiterar detta.

PRÄSTEN återvänder till Öst och går upp på Altarets första steg.

PRÄSTEN:

O cirkel av Stjärnor varav vår Fader endast är den yngre brodern, under bortom fantasin, oändlig rymds själ, framför vilken Tiden Skäms, sinnet förvirras, och förståelsen är mörk, Dig må vi inte uppnå, såvida inte Din uppenbarelse är Kärlek. Därför kallar vi in dig genom frö och rot och stam och knopp och löv och blomma och frukt.

Sedan svarade prästen & sade till Rymdens Drottning, kyssandes hennes ljuvliga panna, och daggen av hennes ljus badande hela hans kropp i en sötluktande parfym av svett: O Nuit, Himlens beständiga, låt det alltid vara så; att människor inte talar om Dig som En utan som Ingen; och låt dem inte tala om dig alls, eftersom du är beständig!

Under detta tal måste PRÄSTINNAN helt klätt av sig sin klänning.

PRÄSTINNAN:

Men att älska mig är bättre än alla saker: om du under nattstjärnorna i öknen strax bränner min rökelse inför mig, kallande in mig med ett rent hjärta, och Orm lågan däri, så skall du komma litet grann att vila i min famn. För en kyss kommer du då att bli villig att ge allt; men den som ger en dammpartikel skall förlora allt i den timmen.

Ni skall samla varor och lager av kvinnor och kryddor; ni skall bära rika juveler; ni skall överträffa jordens nationer i prakt & stolthet; men alltid i kärleken till mig, och så skall ni komma till min glädje. Jag beordrar dig allvarligt att komma inför mig i en enda skrud, och täckt av en rik huvudbonad. Jag älskar dig! Jag längtar till dig! Blek eller purpur, beslöjad eller yppig, jag som är all njutning och purpur, och rus av den innersta betydelsen, åtrår dig. Sätt på vingarna, och väck den ihoprullade prakten inom dig: kom till mig!

Till mig! Till mig! Sjung den hänryckande kärlekssången till mig! Bränn för mig parfymer! Bär för mig juveler! Drick till mig, ty jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag är solnedgångens blå-tillslutna dotter; jag är den yppiga natthimlens nakna lyster. Till mig! Till mig!

PRÄSTEN går upp på det andra steget.

PRÄSTEN:

O hemlighet av hemligheter som är dold i allt levandes väsen, inte Dig avgudar vi, ty det som avgudar är också Du. Du är Det, och Det är Jag.

Jag är lågan som brinner i människans varje hjärta, och i varje stjärnas kärna. Jag är Liv, och givaren av Liv, men därför är kunskapen om mig kunskapen om döden. Jag är ensam. det finns ingen Gud där jag är.

DIAKONEN och FOLKET reser sig, med hälsningstecknet.

DIAKONEN:

Men ni, o mitt folk, res er & vakna!

Låt ritualerna utföras korrekt med glädje & skönhet.
Det finns ritualer för elementen och fester för tiderna.
En fest för Profeten och hans Bruds första natt.
En fest för de tre dagarna av skrivandet av Lagens Bok.
En fest för Tahuti och Profetens barn - hemlig, o Profet!
En fest för den Yttersta Ritualen, och en fest för Gudarnas Dagjämning.
En fest för eld och en fest för vatten; en fest för livet och en större fest för döden.
En fest varje dag i era hjärtan i min hänrycknings glädje.
En fest varje natt till Nu, och den yttersta bedårelsens njutning.

PRÄSTEN går upp på det tredje steget.

PRÄSTEN:

Du som är En, vår Herre i Universum, Solen, vår Herre i oss själva vars namn är Mysterium av Mysterium, yttersta varelse vars utstrålning, upplysande världarna, också är andedräkten som får varje Gud och även Döden att darra inför Dig - Vid Ljusets Tecken + träd Du fram ärorik uppå Solens tron.

Öppna skapelsens stig och den av kommunikation mellan oss och våra sinnen. Upplys vår förståelse. Uppmuntra våra hjärtan. Låt ditt ljus kristallisera sig i vårt blod, uppfyllande oss med Uppståndelse.

A ka dua
Tuf ur biu
Bi a'a chefu
Dudu nur af an nuteru.

PRÄSTINNAN:

Det finns ingen lag bortom Gör vad du vill.

PRÄSTEN delar på slöjan med sin lans.

PRÄSTEN:

IO IO IO IAO SABAO KYRIE ABRASAX KYRIE MEITHRAS KYRIE FALLE.
IO PAN IO PAN PAN IO ISCHURON IO ATHANATHON IO ABROTON IO IAO.
XAIRE PHALLE XAIRE PANPHAGE XAIRE PANGENETOR.
HAGIOS HAGIOS HAGIOS IAO.

PRÄSTINNAN sitter med Fatet i sin högra hand och bägaren i sin vänstra.

PRÄSTEN sträcker fram lansen, som hon kysser elva gånger. Hon håller den sedan till sitt bröst, medan PRÄSTEN faller till hennes knän, kysser dem med sina armar utsräckta längs hennes lår. Han förblir i denna tillbedjan medan DIAKONEN läser bönerna.

Alla står i givakt, i Dieu Garde.

DIAKONEN:

Synlige och förståndige Herre av vilken jorden endast är en frusen gnista som vrider sig med daglig och årlig rörelse runt dig, källa av ljus, källa av liv, låt din eviga glans stärka oss till ständigt arbete och njutning; så att, liksom vi är konstanta deltagare av ditt överflöd, vi i vårt specifika kretslopp får skänka ljus och liv, näring och glädje åt de som snurrar runt oss utan avtagande av substans eller lyster för evigt.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Hemlige och mest Helige Herre, källa av ljus, källa av liv, källa av kärlek, källa av frihet, var du för evigt beständig och mäktig inom oss, energis kraft, rörelses eld; med flit låt oss för evigt arbeta med dig, så att vi kan förbli i din överflödande glädje.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Nattens Dam, som vridandes för evigt runt oss nu ömsom är synlig och osynlig i ditt kretslopp, var du lyckobringande för jägarna, och älskande, och för alla människor som jobbar på jorden, och för alla sjöfarare uppå havet.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Givare och mottagare av glädje, livets och kärlekens port, var du alltid redo, du och dina tjänarinnor, i ditt ämbete av glädje.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Herre av Liv och Glädje, som är människans styrka, som är varje sann guds essens på Jordens yta, fortsättande kunskap från generation till generation, du som dyrkats av oss på hedar och i skogar, på berg och i grottor, öppet på marknadsplatserna och i hemlighet i våra hus kammare, i tempel av guld och elfenben och marmor liksom i dessa andra våra kroppars tempel, vi åminner värdigt de värdiga som för länge sedan tillbad dig och manifesterade din prakt inför människan.

(Vid varje namn tecknar Diakonen + med tummen mellan pek- och långfinger.)

Laotze och Siddartha och Krishna och Tahuti, Mosheh, Dionysus, Mohammed och To Mega Therion, och med dessa också Hermes, Pan, Priapus, Osiris och Melchizedek, Khem och Amoun och Mentu, Heracles, Orpheus och Odysseus; med Vergilius, Catullus, Martialis, Rabelais, Swinburne, och mången helig skald; Apollonius Tyanaeus, Simon Magus, Manes, Pythagoras, Basilides, Valentinus, Bardesanes och Hippolytus, som sände Gnosis Ljus till oss deras efterträdare och deras arvtagare; med Merlin, Arthur, Kamuret, Parzival, och mången annan profet, präst och konung som bar Lansen och Bägaren, Svärdet och Skivan mot Hedningarna; och också dessa, Carolus Magnus och hans paladiner, med William av Schyren, Frederick von Hohenstaufen, Roger Bacon, Jacobus Burgundus Molensis Martyren, Christian Rosencreutz, Ulrich von Hutten, Paracelsus, Michael Maier, Roderic Borgia Påven Alexander den sjätte, Jacob Boehme, Francis Bacon Lord Verulam, Andrea, Robertus de Fluctibus, Johannes Dee, Sir Edward Kelly, Thomas Vaughn, Elias Ashmole, Molinos, Adam Weishaupt, Wolfgang von Goethe, Ludovicus Rex Bavariae, Richard Wagner, Alphonse Louis Constant, Friedrich Nietzsche, Hargrave Jennings, Carl Kellner, Forlong dux, Sir Richard Francis Burton, Sir Richard Payne Knight, Paul Gaugin, Doctor Gérard Encausse, Doctor Theodor Reuss och Sir Aleister Crowley.

Oh Söner av Lejonet och Ormen! Med alla dina helgon åminner vi värdigt de värdiga som var och är och komma skall. Må deras Essens vara här närvarande, kraftig, mäktig och faderlig för att göra denna fest perfekt!

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Moder av fruktsamhet på vars bröst ligger vatten, vars kind smeks av luft och i vars hjärta finns solens eld, livmoder för allt liv, säsongernas återkommande ynnest, svara gynnsamt på vårt arbetes böner, och åt herdar och husbönder var du gynnsam.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Mystiska energi, trefaldig, mystiska Materia, i fyrfaldig och sjufaldig uppdelning, vilkas sakers samspel väver Livets Slöjas dans uppå Andens Ansikte, låt det finnas Harmoni och Skönhet i dina mystiska kärlekar, så att det i oss må finnas hälsa och rikedom och styrka och gudomlig njutning enligt Frihetens Lag; låt var och en följa sin Vilja såsom en stark människa glädjandes på sin väg, likt kursen för en Stjärna som för evigt lyser i Himlens glädjerika sällskap.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Må stunden vara lyckobringande, och livets port öppen i fred och välgång, så att hon som föder barn kan glädjas, och barnet fånga livet med båda händerna.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Låt framgång råda bland de som denna dag förenas med kärlek under vilja; må styrka och skicklighet förenas för att mana fram extas, och skönhet svara skönhet.

FOLKET:

Så må det bli.

Alla står med huvudet upprätt och ögonen öppna.

DIAKONEN:

Avslutningen för allt som lever, vars namn är outgrundligt, var blid mot oss i din timme.

FOLKET:

Så må det bli.

DIAKONEN:

Låt de från vilkas ögon livets slöja har fallit erhålla uppfyllandet av sina sanna viljor, oavsett om de vill inlemmas i det oändliga eller förenas med sina utvalda eller föredragna, eller vara i kontemplation, eller vara i frid, eller att uppnå arbetet och heroismen i inkarnation på denna planet eller någon annan, eller på vilken stjärna som helst, eller vad som helst, må de tillåtas uppfyllandet av sina sanna viljor; ja, uppfyllandet av sina Viljor.

AUMGN. AUMGN. AUMGN.

FOLKET:

Så må det bli.

Alla sätter sig.

DIAKONEN och barnen uppvaktar PRÄSTEN och PRÄSTINNAN, och är redo att hålla lämpligt vapen då det är nödvändigt.

PRÄSTEN gör de fem korsen + 3 + 1 + 2 på fatet och bägaren; + 4 på fatet ensamt; + 5 på bägaren ensam.

PRÄSTEN:

Människans liv uppå jorden, arbetes frukt, strävsamhet av försök; var du sålunda Andens näring!

Han rör Hostian med Lansen.

Vid denna stavs dygd!
Låt detta bröd vara Guds Kropp!

Han tar Hostian.

TOUTO ESTI TO SOMA MOU.

Han knäböjer, tillber, reser sig, vänder sig, visar Hostian för FOLKET, vänder sig, återför Hostian och tillber. Han tar Bägaren.

Bärare av glädjen hos Människan uppå Jorden, arbetets tröst, strävsamhetens inspiration, var du sålunda Andens extas!

Han rör Bägaren med Lansen.

PRÄSTEN:

Vid denna stavs dygd!
Låt detta vin vara Guds Blod!

Han tar Bägaren.

TOYTO ESTI TO POTERION TOY HAIMATOS MOY.

Han knäböjer, tillber, reser sig, vänder sig, visar Bägaren för Folket, vänder sig, sätter tillbaka Bägaren, och tillber.

Ty detta är Återuppståndelsens Förbund.

Han gör de fem korsen på PRÄSTINNAN.

Mottag, Oh Herre, detta offer av liv och glädje, sanna tecken på Återuppståndelsens Förbund.

PRÄSTEN räcker Lansen till PRÄSTINNAN, som kysser den; han rör henne sedan mellan brösten och på kroppen. Han slänger sedan sina armar uppåt i luften, som förståendes hela helgedomen.

Låt detta offer bäras på Eterns vågor till vår Herre och Fader Solen som reser över Himlarna i sitt namn ON.

Han sluter sina händer, kysser Prästinnan mellan brösten och gör tre stora kors över Fatet, Bägaren och sig själv. Han slår sig för bröstet. Alla upprepar denna handling.

Hör ni alla, helgon i den gamla tidens sanna kyrka nu närvarande, att vi av er gör anspråk på släktskap, med er gör vi anspråk på nattvarden, från er gör vi anspråk på välsignelse i IAOs namn.

Han gör tre kors på Fatet och Bägaren tillsammans. Han avtäcker bägaren, knäböjer, tar Bägaren i sin vänstra hand och Hostian i sin högra. Med Hostian gör han fem kors på Bägaren.

   +1

+3    +2

 +5  +4

Han höjer Hostian och Bägaren. Klockan slår.

HAGIOS HAGIOS HAGIOS IAO.

Han ställer tillbaka Hostian och Bägaren och tillber.

PRÄSTEN:

Du som är jag, bortom allt jag är,
Som inte har någon natur, och inget namn,

Som är, när allt annat än Du är borta,
Du, Solens centrum och hemlighet,

Du, alla kända sakers dolda källa,
Och de okändas, Du på avstånd, ensamme,

Du, den sanna elden inom fröet,
Närande och uppfödande, källa och frö

Av liv, kärlek, frihet och ljus,
Du bortom tal och bortom syn,

Dig kallar jag in, och min svaga unga eld
Uppflammande då mina avsikter växer.

Dig kallar jag in, du väntande,
Dig, Solens centrum och hemlighet,

Och det mest heliga mysterium
Vars farkost är jag!

Träd fram, du stränge och blidaste,
Som det är passande, i ditt barn!

ALLA:

Ty från Fadern och Sonen
Är den Helige Ande normen;

Manlig-Kvinnlig, kvintessentiell, en,
Mans-varelse beslöjad i kvinno-skepnad.

Ära och dyrkan i det högsta,
Du Duva, människosläktet som gudomligt skapar,

Varandes den rasen, högst kungligt skött,
Till vårens solsken genom vinter-storm.

Ära och dyrkan till Dig,
Världs-askens sav, Under-träd!

MÄN:

Ära till Dig från den Förgyllda Graven!

KVINNOR:

Ära till Dig från den Väntande Livmodern!

MÄN:

Ära till Dig från den oplöjda jorden!

KVINNOR:

Ära till Dig från den helgade jungfrun!

MÄN:

Ära till Dig, sanna Enhet
Av den Eviga Treenigheten!

KVINNOR:

Ära till Dig, du herre och dam
Och Själv av jag är den jag är!

MÄN:

Ära till Dig, bortom all tid
Din källa av säd, ditt frö och grogrund!

KVINNOR:

Ära till Dig, evige Sol,
Du En i Tre, Du Tre i En!

ALLA:

Ära och dyrkan till Dig,
Världs-askens sav, under-träd!

PRÄSTEN tar fatet mellan högra handens pek- och långfinger. PRÄSTINNAN håller Bägaren i sin högra hand.

PRÄSTEN:

Högst hemlige Herre, välsigna denna andliga föda för våra kroppar, och förse oss med hälsa och rikedom och styrka och glädje och fred, och det uppfyllande av vilja och av kärlek under vilja som är evig lycka.

Han gör + med Fatet och kysser det. Han avtäcker Bägaren, knäböjer och reser sig. Han tar Hostian och bryter den över Bägaren. Han sätter tillbaka den högra delen på Fatet. Han bryter av en del av den vänstra handens del.

TOYTO ESTI TO SPERMA MOY. HO PATER ESTIN HO EYIOS DIA TO PNEUMA HAGION.
AUMGN. AUMGN. AUMGN.

Han sätter tillbaka den vänstra delen av Hostian. PRÄSTINNAN sträcker ut Lans-spetsen med sin vänstra hand för att ta emot delen. PRÄSTEN tar Bägaren i sin vänstra hand. Tillsammans för de ner Lans-spetsen i Bägaren.

PRÄSTEN OCH PRÄSTINNAN:

HRILIU.

PRÄSTEN tar Lansen. PRÄSTINNAN täcker över Bägaren. PRÄSTEN knäböjer, reser sig, bugar, för samman händerna. Han slår sig för bröstet.

PRÄSTEN:

O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.
O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.
O Lejon och O Orm som förgör förgöraren, var mäktig bland oss.

PRÄSTEN förenar händerna på PRÄSTINNANS bröst, och tar tillbaka sin Lans. Han vänder sig till FOLKET, sänker och höjer Lansen, och gör + över dem.

PRÄSTEN:

Gör vad du vill skall vara Lagens hela.

FOLKET:

Kärlek är lagen, kärlek under vilja.

Han sänker Lansen och vänder sig mot Öst. PRÄSTINNAN tar Lansen i sin högra hand, och med den vänstra erbjuder hon fatet. PRÄSTEN knäböjer.

PRÄSTEN:

I min mun är essensen av Solens Liv!

Han tar Hostian med högra handen, gör + med den över Fatet och äter den. Tystnad. PRÄSTINNAN tar, avtäcker och erbjuder Bägaren, liksom tidigare.

PRÄSTEN:

I min mun är essensen av Jordens glädje!

Han tar Bägaren, gör + över PRÄSTINNAN, tömmer och ger den åter. Tystnad. Han reser sig, tar Lansen och vänder sig till FOLKET.

PRÄSTEN:

Det finns ingen del av mig som inte är av Gudarna.

PRÄSTEN stänger allt inom slöjan. Med Lansen gör han + tre gånger över folket, sålunda.

PRÄSTEN:

+ Må Herren välsigna er.
+ Må Herren upplysa era sinnen och trösta era hjärtan och upprätthålla era kroppar.
+ Må Herren föra er till uppfyllandet av era sanna viljor, det Stora

Han går ut, med DIAKONEN och barnen efter sig, in i graven i väster.